Satte mig precis bakom skärmen och bara njuter av hur underbart det var att rida ut ikväll. Min häst och jag går verkligen från klarhet till klarhet och vi börjar äntligen befästa tretaktiga galoppsprång och vi tränar på som bara den. Musse känns superfräsch i sina ben och det gör mig nästan tårögd att hon är en sån fantastisk individ, aldrig sviker hon mig och hon formar mig till den jag är. Är jag stressad eller arg, går inte hon bra. Hon lär mig att ha tålamod och ta ansvar, och jag är så evigt glad över vem jag blivit tack vare henne.

 

Med facit i hand är det otroligt att denna omskolning från travare till ridhäst ens har varit möjlig att genomföra. Hon var 15 när vi började på allvar, hon hade travar-traven och inga muskler för ridning. Gick som en giraff med mulen mot molnen, ryggen sänkt och bakbenen spretandes åt alla möjliga håll. Låsningar i nacke, korset och i huvudet. Med massage, kärlek, utbildning, tålamod och känsla har detta trots allt gått att genomföra. Idag, ett år senare, har jag en häst som kommer ner i rätt form i skritt och trav, får in bakbenen under sig, höjer ryggen och är en fantastisk trevlig och avslappnad häst. Vi har fortfarande en lång väg att gå, men med kärlek, tålamod och rätt utbildning så tror jag att vi kan komma riktigt långt, för vi vill utvecklas!