Tänk, för en månad sen satt man, iallafall jag, och längtade som en galning till julafton. Nu, en månad senare, sitter jag här, och längtar fortfarande som en galning till julafton, men skillnaden är att det endast är fyra dagar kvar. Jag hade aldrig kunnat tro att en månad skulle gå så här fort som det faktiskt har gjort. Dem där sju veckorna från höstlovet fram till jullovet kändes då som en evighet, men ack så fel jag hade. De flesta julbestyren är fixade och klara här hemma, julklappar är inslagna och befinner sig under granen på sin plats och nu inväntar jag och troligen många andra människor dopparedagen med ledighet, glädje och en gnutta förväntan, iallafall jag. 

 

Jag skänker även en tanke till alla där ute som har det lite extra tufft, som inte har nära och kära att vända sig till eller som inte ens har ett hem att vara i. Här sitter vi och önskar oss kostsamma iPads, Hunters, Primeboots och allt vad det heter, medan väldigt många andra fattiga och oskyldiga människor ens inte har mat för dagen, ingen att visa sin omtanke till eller att få respekt, kärlek och glädje av. Det är hemskt, riktigt hemskt. Därför vill jag säga att jag tänker på er ensamma, oskyldiga och hemlösa människor därute. Ingen människa förtjänar att vara hemlös eller ensam, fy så orättvis världen kan vara. Julen är glädjens högtid, och jag lovar, att jag en vacker dag, ska hjälpa er. God jul!