Ja, den stora frågan just nu, har jag ens något liv? Jag vet mycket väl att jag faktiskt har ett liv, ett väldigt bra ett. Men för studen kan jag inte riktigt plocka fram den där positiva känslan och tankegången, det går bara inte. Tanken på att det är minst två-tre prov i veckan fram tills påsklovet är inte så rolig. Prestationsångest gånger tusen, typ. Tror alla vet eller någon gång har känt den där känslan när man verkligen inte hinner med eller orkar något av vad man verkligen vill. Åh.